Myströja och mjukisbyxor

Det är det som gäller idag. Ute piskar kalla vindar och små vassa snöflingor yr runt utanför fönstret. Det enda som vittnar om att det var gala igår är mina rosa naglar och mascaran som just nu sitter runt hela ögat så jag ser rätt trött ut. Man skulle kunna tro att det blev en hård kväll igår, men det är rätt långt från sanningen. 

 

Min syster hjälpte mig sätta upp håret innan jag tog tåget mot Stockholm. Kändes sådär att sitta i de upplysta vagnarna och känna mig malplacerad i håruppsättning, make och finkläder.Väl framme var vädret riktigt kallt och blåsigt så jag halvsprang till stadshuset och var nog rätt rosig om kinderna när jag äntligen kom innanför dörrarna. De andra som kommit lika tidigt som jag såg också frusna ut och småpratet kretsade förstås bara kring det kalla vädret. 

Maria Möller

Sedan följde mer än en timmes mingel. Puh! Många kramades och hälsade varmt på varandra, men jag kände förstås ingen. Småpratade gjorde jag förstås för all del men jag var lättad när det var över och vi fick sätta oss. 

Moderator var Maria Möller som sjöng, imiterade och skojade om vartannat. 

Prisutdelningarna avlöste varandra och jag var jättenervös. Det var spännande, jag darrade rätt mycket i knäna men tror inte det syntes ner till publiken i alla fall. Som tur var låg priset jag delade ut tidigt på kvällen så jag kunde slappna av lite mer resten av middagen när det var klart.

Efterrättens entré var sprakande

När det väl annonserades att galan var slut så tog jag jackan och fick springa hela vägen till stationen med skallrande tänder. Dörrarna på tåget stängdes precis bakom mig och jag hade inte hunnit sätta mig när det började rulla. Ibland hamnar man helt enkelt på rätt sida marginalen. Det var nämligen sista tåget hem och jag hade ingen lust att bli kvar på perrongen. 

Från Uppsala körde jag hem och vid ett kunde jag krypa ner i sängen här hemma.

Eftersom jag bara drack vatten (troligtvis den enda som inte drack vin under kvällen) så är jag pigg och utvilad och glad att det är vardag. Att gå på gala låter ju skoj men det är så mycket roligare när man kan dela dom med någon.

Det är ju faktiskt bara en snofsig middag och hur ofta sticker man själv på sånt i vanliga fall?